Perspektiv på Nato och Sverige: Är Sverige säkert nu?

När Sverige blev medlem av Nato avslutades en period då Sverige inte varit i krig på över 200 år. På mindre än tre månader 2022 kastades Sveriges militära alliansfrihet över ända. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, argumenterar här för att vi på ett analytiskt genomtänkt sätt bör ställa Nato-medlemskapets fördelar mot dess nackdelar. Utgångspunkter finner han i den nyligen utkomna antologin Är Sverige säkert nu? Läs även artikeln i Mänsklig Säkerhet

Föga tid för analys

Sveriges 200 år långa period av fred ger Sverige en i det närmaste unik ställning i Europa. Nästan inget annat europeiskt land har så länge undsluppit krigets fasor. Under denna tid har Sverige valt att värna sin säkerhet utan att liera sig med andra stater i försvarsallians. Det råder en övergripande enighet om att den militära alliansfriheten över tid tjänat Sverige väl. Politiken har bidragit till att Sverige hållit sig utanför krigshandlingar och stärkt Sveriges oberoende och handlingsfrihet. Men denna militära alliansfrihet existerar inte längre. Rysslands folkrättsstridiga angrepp på Ukraina i februari 2022 ritade om den säkerhetspolitiska kartan i Europa. 

Vid tidpunkten för den ryska invasionen hade de fyra borgerliga partierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet – sedan länge krävt att Sverige skulle söka medlemskap i Nato. Nu följde Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna snabbt efter. Efter en process på mindre än tre månader kastades Sveriges mer är 200-åriga militära alliansfrihet över ända. I mitten av maj 2022 lämnade den socialdemokratiska regeringen in Sveriges medlemsansökan till Nato. Den hastiga processen innebar att det aldrig gavs möjlighet att på djupet analysera konsekvenserna av ett svenskt Nato-medlemskap. Debatten blev ensidig. Delar av den påminde om en högljudd hejaklack till en svensk Nato-ansökan.

Flera tankar och perspektiv

Det är hög tid att mer eftertänksamma röster höjs. Ett aktuellt exempel är boken Är Sverige säkert nu? Perspektiv på Nato och svensk säkerhetspolitik (Carlssons, 2024). Professor Linus Hagström vid Försvarshögskolan tillsammans med flera andra författare med säkerhetspolitisk akademisk kompetens ger en efterlängtad problematisering av konsekvenserna av Sveriges medlemskap i Nato. Hagström själv har länge utgjort en fritänkande och självständig röst i den säkerhetspolitiska debatten. Här får han utrymme att på ett sammanhängande sätt utveckla sina tankar och tillsammans med övriga författare erbjuda olika perspektiv på svensk säkerhet och Nato-medlemskapet; sådana som tidigare överröstats av den trosvissa kör som sjungit Nato-medlemskapets lov.

”Hemma i Väst”– känslor, identitet och säkerhet

I sitt eget kapitel ”Sveriges känslomässiga väg mot Nato” visar Hagström hur Nato-anhängarna i sin argumentation sällan prioriterade en strikt säkerhetspolitisk analys, och inte heller problematiserade fördelar och nackdelar med ett svenskt Nato-medlemskap. I stället var det känslomässiga och identitetsbaserade argument som lyftes fram. ”Vi tillhör väst, vi tillhör den fria världen” hävdade till exempel Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i mars 2022. När Sverige väl blev Nato-medlem, den 7 mars 2024, betonade även Kristdemokraternas partiledare och vice statsminister Ebba Busch att Sverige ”hör hemma” i Väst. Om Väst och Nato var ”vi”, så blev de som i debatten argumenterade emot ett svenskt Nato-medlemskap i stället ”dom”, inte sällan ackompanjerat med tillmälen som ”Putin-kramare”, ”desinformatörer” eller till och med ”landsförrädare”. 

Identitet är självklart en viktig faktor när ett land utformar sin säkerhetspolitik. Argumentet att Sverige ”egentligen” tillhör Väst framfördes också regelbundet under hela kalla kriget av kritikerna till den svenska militära alliansfriheten och neutralitetspolitiken. Sverige var ju också ekonomiskt, politiskt och kulturellt en del av västblocket i konflikten mellan öst och väst. Många tyckte att det moraliskt kostade på att Sverige under kalla kriget förde en neutralitetspolitik som syftade till att hålla landet utanför ett eventuellt framtida storkrig mellan öst och väst – att Sverige skulle stå utanför och ”titta på” om demokratierna i väst gick under i ett krig mot Sovjetunionen och dess allierade i östra Europa. 

Ingenting är enkelt. Men i den svenska Nato-debatten användes identitetsargumentet, menar Linus Hagström, på ett sätt som bidrog till att isolera och stigmatisera debattörer och opinionsbildare som inte ansåg det självklart att ett svenskt Nato-medlemskap skulle stärka Sveriges säkerhet. Men det finns flera sätt att tolka händelser och förstå begrepp!

En komplex världsordning och vårt globala ansvar

Flera författare vidgar synfältet och sätter in Sveriges Nato-ansökan i ett större systemperspektiv. I kapitlet ”Sverige, Nato och den transatlantiska säkerhetsgemenskapen” skriver Niklas Bremberg om hur Sverige efter kalla krigets slut successivt breddat och fördjupat sitt försvars- och säkerhetspolitiska samarbete med Nato. Författaren problematiserar på ett insiktsfullt sätt huruvida Sveriges nära samarbete med Nato redan i praktiken innebar att Sverige omfattades av Natos försvarsgarantier. Skulle inte Natos medlemmar – i eget intresse – försvara Sverige vid ett ryskt angrepp, även om Sverige fortfarande var militärt alliansfritt? Det finns å andra sidan ingen automatik i Nato-avtalets artikel 5 – det krävs politiska beslut och en politisk vilja att använda den. 

I kapitlet ”Sverige, USA och riskerna med en osjälvständig säkerhetspolitik” påvisar Frida Stranne att den svenska Nato-debatten undvek att beröra frågor om vilken roll Sverige och EU borde spela i den pågående framväxten av en bi- eller multipolär världsordning. I en tid när konflikten mellan USA och Kina växer sig starkare kanske Sveriges säkerhetspolitiska intresse bättre värnas genom att EU försöker balansera de båda stormakterna i stället för att helhjärtat stödja USA? Inte heller denna fråga har något enkelt svar, men borde få uppmärksamhet i den svenska Nato-debatten.

”Det borttappade globala perspektivet i svensk säkerhetspolitik” är rubriken på bokens sista kapitel, av Isak Svensson. Även han talar om frånvaron av Kina i den svenska Nato-debatten och varnar för en ny hård polarisering i världspolitiken. Men han påminner också om att den svenska alliansfriheten var aktivistisk i meningen att den lade stor vikt vid den globala solidariteten. Det fanns ett både djupt och brett engagemang för en fredlig utveckling runt om i världen. Med Natomedlemskapet riskerar relationerna med det globala syd att nästan helt hamna i bakgrunden.

Feminismen försvunnen

Flera författare uppmärksammar frånvaron av ett genderperspektiv i den svenska Nato-debatten. I kapitlet ”Så tystas feministisk utrikespolitik” analyserar Annika Bergman Rosamond och Christine Agius hur avsaknaden av feministiska perspektiv underlättade för Nato-anhängarna att få genomslag för militärpolitiska och identitetsbaserade (”vi i väst”) narrativ. ”Är det Natos fel att kvinnor blir slagna i hemmet?” frågar Maud Eduards i sitt kapitel: i debatten är det skrämmande tyst om det väl belagda sambandet mellan militarism, maskulinitet och mäns våld. Den bistra sanningen, skriver hon, är att ”feministiska perspektiv på maskulinitet och mäns sexualiserade våld mot kvinnor inte ingår i de stora berättelserna om krig, militarism och säkerhet”.

Välbehövliga tankeställare 

Det är bättre att det blir bra än att det går fort – så lyder en god gammal regel. Den svenska Nato-processen präglades tyvärr av motsatsen. Boken Är Sverige säkert nu? utgör en värdefull motkraft. De kapitel jag här kommenterat utgör bara ett axplock av de många läsvärda texter som återfinns i boken. Jag saknar en del, till exempel en analys av på vilket sätt Sveriges nära relationer till Finland påverkade det svenska beslutet. Det kanske också hade varit bra om redaktören ännu tydligare hade sorterat och syntetiserat huvuddragen i de spår som återfinns i de enskilda kapitlen.  Samtidigt är bokens mångfald dess styrka. Den lockar till läsning, och till fler analyser!

Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

Redaktör: Lars Ingelstam

Antologin Är Sverige säkert nu? (redaktör Linus Hagström) Carlsson Bokförlag 2024.

Denna text är en av flera om det svenska NATO-medlemskapet som publicerats i Mänsklig säkerhet hösten 2024. Fler tillkommer under 2025.